Satt och kollade på Jerry Springer häromkvällen, och för er som intevet så drar han alltid ett citat, eller vad man ska kalla det, i slutet av programmet. Den gången sa han nånting i stil med att vi blir behandlad på det sättet vi låter oss bli behandlad. Det fastnade verkligen, har tänkt på det en hel del dom senaste dagarna.

För ofta så låter jag mej bli behandlad hur som helst, eller inte direkt låtit det bli så men inte satt någon gräns. Bara suttit och tänkt "Hur kan h*n behandla mej såhär?" Man bör ju absolut inte lägga skulden på en själv ifall man inte gjort nånting för att förtjäna det som hänt, men ibland kanske man även ska tänka "Hur kan jag låta honom/henne behandla mej såhär?"

Men liksom, vad ska jag göra då? Ifall det är nått. Vi säger att din pojk/flickvän ljugit om en viktig sak eller varit otrogen. Om man verkligen älskar den personen så vill man ju vara med den. Förlåta den för vad den än gör bara för att inte förlora den till någon annan, för man vill verkligen leva med den. Låter man den personen behandla en hur som helst då för att man förlåter den gång på gång?

Eller att en nära vän varit en riktig skit. Ska man bryta vänskapen och vara arg varje gång man se den personen, eller ska man förlåta den och försöka lära sej att vara omkring den trots att den krossat en och man vill slå in pannbenet på den?

Jag tycker att sånt där är så jävla svårt. Enda sen man var liten har man hört att man ska förlåta och gå vidare, men på vilket sätt är det lätt? Och om man gör så, betyder alltså det att vi låter oss själva bli behandlad så då?

Bara en liten fundering.