jobbig dag... somnade för sent igår. Jag gick och la mej till typ tjugo över nio, låter inte sent, men det är det för mej, eftersom att jag måste sova minst tio timmar för att vara någorlunda vaken på lektionerna. Men.. jag var ju tvungen att lära mej spanska glosorna, fastän att jag skiter fullständigt i skolan och min framtid. Men nej, jag måste göra det ändå. "för mitt eget bästa". För att få ett bra jobb. Men jag skiter i jobb, skolan och i framtiden. Har jag sagt det? Jo just ja, det står ju. Men jag läste väll igenom dom, men så kom det upp en truddelutt i mitt huvud som det brukar göra ibland, och jag var tvungen att skriva ner den.. men då måste jag ju fortsätta. Så då fortsatte jag. Och sen vart klockan 22.00, och jag bara måstede sova då. Visst heter det så? Eller just ja, jag var TVUNGEN att sova då. Det lät bättre. Så... jag var tvungen att sova då och gick alltså och la mej. Blä, jag somnar sent ändå.
VÄCKAR KLOCKAN RINGER OCH JAG FÅR DAAMP. jag vill sova mer. Också skolan ochblabla... vad jag gjorde vill du ändå inte veta. Förutom att alla ändå mobbar varandra och jag kom 10-15 minuter sent till spanskan. Men det gör inget, jag missade läxförhöret PRECIS! Så jag behöver knappast lida med det mistandet, så jag jobbade med johan. Eller han jobbade med mej. Eller skrev av, men ändå. Spanska är verkligen uuur trist. Alltså seriöst, ni som inte tror mej kan ju gå och ta en lektion där med marlene. DET ÄR OUT HÄRDLIGT. Inte marlene, men lektionen.
Det värsta hade ändå inte hännt, nån hade skrivit "linda <3 ******" på mitt skåp. Guuu vad mobbat. Det är inte ens sant! Men den fick väll fett roligt ändå alltså. För jag fick panik, och ritade över det med törs. Men det hade tellan gjort på sitt skåp också, och då hade anders kommit och skällt ut han och sa att han kanske inte skulle få ha nåt skåp. Daamp. Men sen var ändå allt borta, och det gick bra.
Asså jag har ingen aning om vad det är jag skriver. Tänk om jag har skrivit nåt jätte pinsamt.. och nej.. det har jag väll inte. Blää, jag lever i koma! Jag bara sitter och mina fingrar går som av sej själva.
Alltså alla håller på att fråga varandra "vem gillar du?" "är du kär i den och den?" och "du är jätte kär i den!!", damp man få på det asså! Som att hela världen får veta. SÅ intressant är det väll inte? Eller.. haha, jo det är det.
Undra hur länge jag har kvar på mitt liv. Kanske bara några sekunder. Eller minuter. Eller timmar. Eller dagar. Eller veckor. Eller månader. Eller år. Eller decenium. OHH SHIET! Vet ni att en kvinnas genomsnittliga åldersgräns är typ 80 år, och det betyder att jag har typ 70 år kvar att leva, om jag har tur. Vad ska jag göra alla dom dagarna? Jag som har svårt att planera en vecka. Det är för att jag inte kan planera.
En tanke slog linda i huvudet! Jag ska fråga mamma om vi kan skjutsa till polar. (den du issa å karro, jag knäckte det själv! :D)! hihi.

hejsvejs.  just ja, dessutom ska andré.j ha en penna av mej imrn, vet inte varför, men så äre.