allt som jag har lovat i hela mitt liv att det inte skulle ske, det sker.

men också, det värsta man kan göra är att ge upp. det hände idag, när jag skulle vara med på en dans på julspelet, så drog jag mej ur i sista stund och alla vart ledsna & besvikna på mej, men dom tvingade men inte ändå. dom sa en massa "blabla, du var så duktig" och "blabla du smälte så bra in, du kan väl vara med för min skull?". men jag var värsta sur, och när jag hade bestämt mej så, ja.. försök ändra på det. det kan ju bara en själv ändra på. också var jag jättesäker, jag skulle inte inte inte vara med, då var det väl ca en kvart tills publiken/församlingen skulle komma. och liksom när dom första hade börjat komma, eller hälften kanske hade kommit, så ploppar det upp i mitt huvud "Det största misslyckandet du kan göra är att ge upp" , det säger ju jag till alla ju. eller jag säger det väl inte till alla då, men liksom det bär jag med mej, men jag var ju så sur. och då liksom, nä alltså jag kan inte skita i det. och så fixades det och dom vart inte bara 5 stycken, utan 6. och då gick det bra. jag klarade det alltså.





det är lite konstigt just nu. allt är inte bra.. jag känner på mej att nåt dåligt kommer att hända, och det har väl typ halvt hänt nu. jag hoppas att jag ska kunna reparera det, eller jag ska försöka ju.


hejdå. och ni fattar ingenting -