Jag skriver fan inte det här för att nån ska tycka synd om mej, eller för att jag tycker synd om mej själv. Jag är bara så himla piss less på allt, på mej själv är det ju om jag ska vara ärlig. Jag tänker fan aldrig klart, jag vet konsekvenserna av mitt handlande, men jag gör ändå ingenting åt det. Jag gör ingenting åt det. Hur fan kan jag vara så jävla hjärndöd?

Det finns en enda person här i världen som jag aldrig skulle kunna säga nej till, har aldrig kunnat säga nej till. Spelar ingen roll vad det än gäller. En enda jävla gång har jag sagt nej till honom, men då var det ju försent. Jag hade redan gjort det jag inte skulle göra. Men sen sa jag nej, men det spelar ingen roll för jag skulle ha tänkt tidigare.

Jag måste fan inse mina vänner eget bästa, för mitt eget bästa är det ingen idé för det pallar jag inte bry mej om. Men att jag gör saker som sårar mina närmaste, jag förstår fanimej inte på mej själv.. det är som att det är två personer i en, ena säger NEJ, NEJ NEJ NEJ. Men andra ba Vafan spelar det för roll..

Du & jag, det kommer aldrig funka. Inte för dej, inte för mej. Varken som vänner eller inte.

Det är över nu..