kiss me through the phone ;*

Okej. Jag måste försöka anstränga mej för att inte den här bloggen ska gå i botten, men det finns inget kul att skriva om. För hur kul är det att läsa vad jag gjort på dagarna? Förutom om det är något as kul då.
En gammal lärare till mej sa att det behövdes känslor för att saker ska funka, i vad som helst. Så jag kanske måste skriva mer om känslor? Vems känslor? Mina såklart. Då ska vi se..
Det finns en känsla som kallas lycka, och det är den underbaraste och bästa känslan i hela världen om jag får säga det själv, till och med bättre än kärlek. Förutom när man är lycklig och kär, lyckligt kär alltså. Det är nog den bästa känslan i världen. Den känslan kommer och går, men den går mer än kommer. Och jag tror det är bra, för då uppskattar man det mer när den kommer. Eller? Ja jag vet inte.. lycka var kanske fel känsla att skriva om nu för mej. Jag saknar känslan av lycka!
Ska vi ta en annan känsla då.. jag vill ju bara skriva och bevisa att jag faktiskt har en hjärna bakom det blonda och ett hjärta innanför brösten. Haha, vet ni vad jag gör nu då? Jag sitter och försöker göra yoga övningar och försöka söka långt in i sinnet, haha sådär som dom gör på filmer och så. Värsta töntigt! Det fick jag mej bara att tänka på Ponthus.. det vill jag inte tänka på, så jag försöker en gång till. MMMMMMM.... Magnus! Magnus Rosdahl, min gamla lärare som vi hade 6 års till 5an på laggarberg. Åh, jag saknar honom så mycket!.. Han var liksom världsbäst, så snäll och rolig. Jag älskar hans humor! Jag minns att jag och Susanna alltid höll på dö av skratt när vi var med honom :') sen försvann han väl ur mitt liv ett tag, men sen kom han tillbaka. Men sen försvann han igen och nu har han varit försvunnen sen dess. Och ja det är ditt fel pappa! Snälla Mange. Mange tha man ;) och då i femman när han skulle sluta så samlade jag på muggar, ni vet sånna som man dricker ur, (inte toa muggar, haha..) också fick han mitt allra finaste mugg, min favorit liksom. "THE BOSS" stod det på den. Jag saknade den en hel del, men jag fick en ny av Linus när jag fyllde år sen :) Mange fick mej liksom att vara mej själv, och vara stolt över den jag var. Han gjorde mej stark! Jag försökte ju att hålla mej stark och kämpa mot grupptrycket och vara mej själv även när han var borta, men det var inte lika lätt. Det funkade ett tag, men sen tappade jag mej själv. Och nu är jag på jakt efter mej själv igen, men det är inte så lätt utan Mange förstår ni. Men håll ut så ska det nog gå..
Det där med att tappa bort sej själv gör nog många i typ tonåren, när man varken är barn eller vuxen. Antingen är man för stor eller så är man för liten, och jag vet, det suger! Hur man hittar sej själv igen, det önskar jag att jag hade svar på. Men det har jag tyvärr inte, men om ni har tips så kan ni ju gärna tipsa mej. Det vore ju lite små snällt sådär! Som när jag läser hur jag skrev förut, jag blir tårögd, jag var så otroligt söt och duktig, det känns som en helt annan människa. Eller nä, inte som en helt annan människa, eller jo på insidan känns det väl som så, men långt inne i en själv så finns ju orginalet kvar. Stackars orginalet, så liten och ensam där inne, vill bara komma ut men den hittar ingenstans att komma ut. Inte puppan för då försvinner du helt! Ääääsch, jag vet inte vad jag snackar om.
Jag har iallafall fotat lite idag, så jag ska fixa en ny header till bloggen. Leopard mönstret ska jag inte ta bort, icke! Det är jag kääär i. Vi gifter oss på söndag, hjärtligt välkomna allihopa! Tröööööööttttttt.......
Jag ska sova tidigt ikväll. När Linus och hans kompis har åkt så ska jag ta datorn av nån av dom och ladda över bilderna och fixa designen, för det går inte på den här datorn. ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH! Och nu kom den här låten upp på The voice, så himla bra är den!! Den dära "Kiss me trough the phone". As söt!
Men nu ska jag .. ööhh.. Jag vet inte, läju läsa nån blogg i all hast. Eller sällan hast, har ju en timme på mej..

men hejdå hare bra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0